cranberries
skaoune
jag - "Framtidsgymnasiet, vad gör man där?"
Linnea - "nanaanaana..nanaa"
jag - "Linnea.. hörrö, vad tror du man gör där egentligen, på framtidsgymnasiet?"
Linnea - "Hmmm.. jag känner att, det måååste vara något... MED SPÅDOM!!"
Bästa tågresan på länge.
sommarslut
Och så är det.
Detta överlever jag genom att lyssna på Elenette, hela dagen.
Jag älskar ICA
Att gå på det aldrig riktigt längre (men en gång i tiden) kritvita golvet med en korg i ena handen och de nyavtagna vantarna i den andra en hösteftermiddag kan vara något av det bästa jag vet. Sanna Nielsen i högtalarna och doften av kanelgifflar när jag passerar hyllorna med kaffedopp gör mig harmonisk, även om jag inte ska varken köpa eller äta sådana. Ett tänkbart mål kan vara kylen med mejeriprodukter. Mjölk, i massor, så underbart! Jag kan ta vilken jag vill! Andra människor strosar omkring med kundvagnar framför magen och ser lika nöjda ut som om det var en sulky med deras barn i, vilken stämning. Att stå och plocka i avocados, känna att i charken kan jag minsann slippa tänka själv, och löste finns det så jag kan ta så mycket jag vill, det är förmåner, trots att jag inte har något medlemskort. Att sedan kunna uppleva lyxen med en tv ovanför kön så jag slipper ha tråkigt på väg till kassan, är det inte fint?. På apparaterna går omtänksam reklam från centrums kommundelskontor om att man borde ha hjälm när man cyklar - hela familjen! Eller kanske Friskis och Svettis.
Det värsta är ju jag är fullt allvarlig. Jag finner få saker så avkopplande som att gå omkring på ica och göra något så alldagligt som att handla flingor. Och snart måste jag göra det, i Lund, igen. Fast det tråkiga är ju att det handlar om pengar, och då blir allt genast mycket omständigare.
BD
Jag grät på konsert härom kvällen. Tänka sig. Att det var till No time for us stämde precis med min teori om mig själv som en stereotyp. Så himla skönt att veta vem man är. Jag tror för övrigt min kamera är stulen. Nu slipper jag känna att jag springer omkring med 2000 kronor i fickan i alla fall, det kan kännas lite onödigt.
kalas
http://klappklapp.bilddagboken.se/p/show.html?id=250717961&directlink=1
Känner jag dig?
Never satisfied
damn, I wish I was a lesbian
jag fattar inte, jag tror det är lite som kent sjunger att den fria viljan var vår tonårsdröm, men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn.
sen är det ju lite så att allt är så jävla avläsgset, kanske ska man lägga ner, bli nunna?
palla, för att låta lite skånsk
kanske ska jag börja dricka endast rödvin och måla tavlor med tända ljus och lyssna på Edith Piaf både dag och natt, isolera mig i några veckor?
Som folk brukar säga i klassrummet, jag har tre saker jag vill prata om;
1. Tack för en fin festival. Jag är oerhört nöjd med The Whitest Boy Alives spelning, jag tror inte jag varit på någon bättre konsert i hela mitt liv faktiskt. Såhär efter kan jag ju kalla det att jag njöt i fulla drag. Utan att fälla en enda tår. Okej, ni människor bidrog faktiskt också, även om varken ni eller jag trodde det. Fast det kanske vi gjorde?
2. Jag känner mig som en robot, och tänker att det är mitt eget fel. Fast egentligen kunde det varit något annat jag fyllde mina dagar med, något annat jag var tvungen att göra, och lika jobbigt hade det känts. Att man måste göra något. Att allt inte är helt frivilligt, att det i själva verket får mig att skämmas eller känna mig obetydlig eller bara totalt ivägen eller malplacerad. Samtidigt plågas jag ju av rastlöshet och brukar faktiskt kunna ta det mesta med en nypa salt, så jag vet inte vad som är felet egentligen. Kanske borde jag bara skaka lite på axlarna och tänka "åh, vad allt är alla andras fel" som jag tänker ibland när det faktiskt är det. Men just nu känner jag mig faktiskt helt värdelös. Och det är inte ofta. Och man får inte börja en mening med och. Inte men heller. Men jag skiter i det. Jag skiter även i att kanske bara en person fattar vad jag menar. Himla skoj att minst fyra av er förmodligen pekar ut er själva som denna/denne.
3. Igår såg jag en hel av alla dessa amerikanska, absurda, löjliga, pinsamma, långtråkiga och faktiskt helt meningslösa "komedier" utan att somna.
nu är jag ohyggligt trött. 
does it matter?
Ibland känner jag mig förbannat gammalmodig i jämförelse med mina jämnåriga, men jösses så rätt den där Markus har ändå. På tal om ungdom och sånt som ungdomar gör, till exempel lägger ut bilder på internet, förlåt att jag inte kollar era bilddagböcker jämt och ständigt. Eller näe, inte förlåt. Det är ju så himla tråkigt faktiskt. För frukost, det äter jag också, ritar ibland det gör jag också, umgås med mina vänner det gör jag också, känner si och så om allt mellan cirrusmoln och tulpanrabatter på en altan det gör jag också, åker på festival det gör jag också. (Emmaboda står på tur). Jag hade hellre läst om det tänkte jag där en sekund, men å andra sidan hade jag väl inte orkat läsa era bloggar heller om ni hade några sådana. Eller ni kanske har? Så egoistisk jag låter. Men äh, jag utgår alltid från att ingen läser här också ju. Så mycket roligare med verkligheten. Så alla som känner att det finns något kul att berätta får gärna höra av sig, jag - bangar inte en fika - som man säger. Och snart är besökstiden slut också kom jag på. Sen om det när ni som besöker mig eller om det är jag som besöker Borås är en annan fråga. Vi skulle exempelvis kunna diskutera den. Nu ska jag ta mitt sviktande förstånd och brända rygg till sängen för att sova. Sen imorgon ska jag tänka som i bob hundlåten "DET ÄR NU DET BÖRJAHAAAR". Attans att jag började skriva om saker och ting, det enda jag tänker på är ju egentligen det Markus sjunger. Därför påminner jag er om det igen.
ironi och kärlek
/ a.
blött men sött
"Det är ju det här jag längtar efter. Det är stunder som dessa jag tänker på resten av året och vill ha tillbaka, prata om, få nya nästa sommar." Tänkte jag. Jag kom även på mig själv med att stå med uppspärrade ögon, förvånad över att jag aldrig slutar upptäcka det där om och om igen. Det där att man så sällan fattar när man är mitt uppe i något. Som när man slutade nian. Jag smälte liksom det i vintras någon gång. Att jag ska början tvåan nu, är väl huvudet med på om ungefär 6 månader. Jag kom ihåg min och min vän Annas långa diskussion från en natt ett par år sedan, då vi konstaterade en hel drös massa saker, bla. att människan i princip inte kan njuta för stunden. Man förstår nog när man har det bra, men den exakta känslan av att njuta, finns den? Om den gör det, minns jag den inte. Man vet kanske några minuter efter en film hur det var och säger "Den var ju himla bra den" Och att festivalen var bra, det förstår jag först efter att jag kommit hem och mamma frågar mig hur jag haft det i helgen. Nu blandar jag tempus hej vilt, det är ju inte min starka sida kanske men vem bryr sig, jag pratar om viktigare saker här, hallå. Åter till ämnet. Det svåraste, är väl att minnas att även den där stunden när jag står där fuktig och mörbultad, den var faktiskt bra, och ännu svårare att förstå det när det faktiskt sker. Det är ju absolut en av de stunder jag kommer minnas i februari när jag av någon konstig anledning (kanske den att jag bor i Skåne) blivit trött på vintern. Inte bara för att jag skrev om det nu, hoppas jag ni förstår. Folk skulle väl likna detta inlägg som en längre förklaring på det här "carpe diem" men jag skulle vilja påstå att jag inte pratar om riktigt samma sak. Den som har invändningar får gärna komma med dem. Men om ni, som jag går omkring hela sommarlovet och undrar varför det inte är så soligt, dricker te, ser film, gör någon rolig sak då och då vilket får en att känna varken bu eller bä kan ni ju tänka på att ni med ganska stor sannoikhet befinner er mitt uppe i det där man glorifierar de övriga månaderna på året. Sommarlovet, semestern eller vad det nu kan vara. Ni gillar det, jag lovar. Ni har bara inte fattat det än. Jag kanske bara talar för mig själv, och Anna, men någon dag ska jag lära mig att njuta av det jag faktiskt gör. Spännande.
Nu ska jag lyssna på Bob Marley, det som ligger närmast hjärtat.
Drick te.
lurar jag mig själv med huvudet i sanden?
"There are two tragedies in life. One is to lose your heart's desire. The other is to gain it."
- George Bernard Shaw
ang. att "sluta" blogga
Om du varit medveten om hur velig jag är annars hade du aldrig trott på det från första början. Faaan vad det regnar för övrigt, jag tror jag har feber med. Dumt.
amandor
frivilligt återfall
Okej.
Jag fortsätter skriva.
Men bara för Emmas skull.
Ni andra behöver INTE känna er träffade, så slipper ni även känna att det här kunde stått något som för er kunde tänkas vara läsvärt. För nu vet ni att det inte kommer göra det. Skrivlusten sinar nämligen, det är liksom inte ens kul att skriva om tablettaskar eller bra musik längre. Det är nog internet. Och all annan media. Ibland tänker jag att jag absolut skulle kunna tänka mig att gå medialinjen. Men samtidigt tänker jag "fyfan vad jobbigt det är med alla tidningar och tv och datorer överallt!!!" Alla som bara ska vara så mycket mer, så mycket roligare, så mycket smartare, och hur pinsamt mycket det lyser igenom många gånger. Stay real kan man säga. Eller GÖRA. Tv kollar jag visserligen aldrig på, kanske en gång i månaden, men jag tror jag är lite sådär dålig, jag gillar det bara om jag får vara med. Bakom kulisserna. Nästan så är det för mig att se teater, eller fotboll som jag ju redan förklarat att jag inte kan titta på. Samma sak med teckningar. Mina eller ingens typ. Jag ritar inte heller för att någon annan ska se mina verk, jag har ärligt talat riktigt svårt att dela med mig av mina alster hur nöjd jag än är med dem. Så Emma, nu vet du att när jag gav dig teckningen på din födelsedag var det för att jag verkligen ville ge dig den.
För den som ändå skulle råka vara här och läsa utan att vara Emma, kan jag presentera henne som min kusin. När jag var åtta tänkte jag att hon var som mig fast dubbelt så gammal. Jag måste erkänna att det känns så fortfarande. Fast inte dubbelt så gammal längre då förstås. Nu ska jag nog sova för jag ska tro det eller ej, upp innan åtta imorgon. Trots att det är lov. Vi får se hur det går...
Bonne nuit
sallad.
Tack och hej.
jag bloggar om fotboll?
Jag orkar inte bry mig.
Kanske slutar jag skriva.
Haha nä, ni vet också att jag har för mycket gegga i huvudet för att klara av det.
Jag ska fortstätta dela med mig av intressanta och ointressanta tankar.
Som att jag idag till exempel, fick en fribiljett till Elfsborg - Gefle. Kul, tänkte jag. Det var väldigt längesedan med en Elfsborgsmatch för min del ju. Så jag gick. Men efter första halvlek gick jag hem. Jag mådde nästan dåligt. Jag klarade inte att se andra människor springa på planen och svettigt kämpa och samarbeta, göra det jag inte fått/kunnat göra de senaste två åren av olika anledningar. Det flög omkring i hela kroppen och jag kände mig ganska sinnessjuk. Det gick bara inte. Det var som att erkänna för sig själv att jag är världens sporttönt, men det är jag ju inte det vet jag. Jav hade bara väldigt gärna spelat med Mariedals IK fortfarande och känt att det gav något. Men hade jag spelat fotboll idag har jag gått miste om en massa annat jag sysslar med. Man kan verklignen inte leva alla liv. Det känns ju förjävligt, men det kanske är bra ändå. Alla dessa nätter för övrigt, alla dessa nätter!
thåström.
Jag går mer än gärna med någon som är intresserad av Joakim.
Joakim Thåström alltså.
Kanske till och med prioriterar hans spelning, för det gör jag.
konsert?
Om det skulle råka finnas någon som känner för att gå på Kent, men inte bryr sig så mycket om Thåström kan vi göra en deal. Vi betalar halva biljetten var och jag går in och ser Thåström som spelar före. Sedan går jag ut, och du in och ser de plufsiga männen och deras lasershow, de har jag fått nog av i konsertväg såhär långt. Men Thåström vill jag väääldigt gärna se. Så om DU som läser tycker det skulle sitta fint med en Kentkonsert i Slottskogen, Göteborg den 25e juli så hojta!!
För övrigt kan jag varmt rekommendera alla människor att ta jobb på arvikafestivalen. Det kan bli något av det bästa ni gjort. Besökare kan man vara på så många festivaler, men jobba på arvika, det är finfint.
pusshejhejhej