amanda.

Att gå på det aldrig riktigt längre (men en gång i tiden) kritvita golvet med en korg i ena handen och de nyavtagna vantarna i den andra en hösteftermiddag kan vara något av det bästa jag vet. Sanna Nielsen i högtalarna och doften av kanelgifflar när jag passerar hyllorna med kaffedopp gör mig harmonisk, även om jag inte ska varken köpa eller äta sådana. Ett tänkbart mål kan vara kylen med mejeriprodukter. Mjölk, i massor, så underbart! Jag kan ta vilken jag vill! Andra människor strosar omkring med kundvagnar framför magen och ser lika nöjda ut som om det var en sulky med deras barn i, vilken stämning. Att stå och plocka i avocados, känna att i charken kan jag minsann slippa tänka själv, och löste finns det så jag kan ta så mycket jag vill, det är förmåner, trots att jag inte har något medlemskort. Att sedan kunna uppleva lyxen med en tv ovanför kön så jag slipper ha tråkigt på väg till kassan, är det inte fint?. På apparaterna går omtänksam reklam från centrums kommundelskontor om att man borde ha hjälm när man cyklar - hela familjen! Eller kanske Friskis och Svettis.

Det värsta är ju jag är fullt allvarlig. Jag finner få saker så avkopplande som att gå omkring på ica och göra något så alldagligt som att handla flingor. Och snart måste jag göra det, i Lund, igen. Fast det tråkiga är ju att det handlar om pengar, och då blir allt genast mycket omständigare.