amanda.

jag hoppas det här stämmer nu.
jag gick till mcdonalds för några veckor sedan och sade
"hej jag kan jobba varje måndag, tisdag och onsdag hela sommaren"
då jag jobbat där tidigare, vet att jag kan komma tillbaks i princip när jag vill, som alla andra människor behöver pengar och blev skarpt tillsagd av min far att nu minsann skall man vara glad om man har ett jobb över huvudtaget, även om det är på en flottig amerikansk fetkedja och man hatar det.

jag har sällan ångrat mig så mycket som den dagen, har redan tidigare lovat mig själv TVÅ gånger att aldrig komma tillbaka. kom tillbaka ändå förra sommaren. hade pengar. jag hade också dåligt samvete, och var arg på mig själv. sedan surfade jag in igår på mctime.se för att se om jag hade tid. mctime.se är ett slags jobbcommunity för alla som jobbar på mcdonald's, där man kan kolla sitt schema, byta tider med folk osv. MYCKET praktiskt. hur som helst hade jag inga tider, gött, tänkte jag, hoppas jag inte får några heller.


idag fick jag ett mass-sms från mctime som sade
"schemat för juni ligger uppe på mctime.se"

tänkte "neeeeeeeeeej"

nu surfade jag in på mctime igen. hade ändå inte fått några tider. skönt.

för övrigt blev det ju ingen spelning på trägårn för oss ormar, tråkigt tråkigt. men eventuellt blir det senare i sommar. hur som helst skall vi släppa en split single (vet inte riktigt hur jag skall översätta det) på cloudberry records snart med ett annat band som heter the cavalcade och är från storbritannien. inte så tråkigt det heller ändå. tog bort min bilddagbok i morses för övrigt, var väl på tiden.

Efter en mycket härlig parkvistelse som fick ersätta radio och tv-journalistikslektionen försökte jag en gång till, tredje kvällen i rad, att komma åt. Misslyckades också denna gång, och bestämde mig för att sluta med det där helt, inte hålla på och hålla på när man ändå inte får något för det. Jag har suttit här nu ett tag och undrat om jag skall bli lite grinig och göra te, se ett halvt tv-program och trycka i mig en macka och lägga mig tidigt och tro att det var bra gjort med tanke på franskaprovet jag har imorgon. Som tur var kom jag på att det inte vore bra gjort att göra som vanligt. Jag har satt på kaffe (tre koppar, blir för mycket och får ändå inte plats i de stora glasen kom jag precis på, satan också) och under väntan på att det skall bli färdigt spelat Shoreline, den enda låten jag kan på piano, eller snarare den enda låten jag vill spela på piano. Det slog mig redan vid första G-ackordet att det fortfarande inte står rätt till i mitt lillfinger, är det inte nästan en månad sedan snart? Att det skall ta sådan tid. Det slog mig även att när det där med fingret hände, förstördes hela min studerarlördag. Men nu ska jag ta igen det! Det är nu jag skall dricka kaffe, intensivplugga i två timmar och bli färdig med allt jag inte blev färdig med i mars. Någon kanske kommer ihåg att jag tänkte lära mig att dricka kaffe. Det gick inte så bra till en början, sedan hände det bara, jag vet inte riktigt när eftersom jag slutade uppdatera här på bloggen om ett. Sedan hur som helst, borstar jag antagligen mitt hår, föser ihop alla saker jag har här, vilket inte är speciellt många, i hörnet bakom soffan och lägger mig vid halv tolv någon gång, utan att glömma släcka hallampan och förhoppningsvis utan att väcka mamma. Att jag lägger mig lite senare kommer ändå inte påverka mina franskakunskaper, förmodligen heller inte min koncentrationsförmåga imorgon, faktiskt, och det kommer nog kännas bra trots allt att jag väljer att göra så här ikväll. Bara jag inte försöker igen, det blir ju lite för lätt så. Det räcker inte att småretas med sig själv utan nu krävs det att jag tvingar mig själv till saker för att något över huvud taget skall fungera. Jag borde förstått det tidigare. Känner mig som nordpolen. Tack för kaffet, som Emil säger.

varför blogga när jag kan lyssna på essex green?

Har nu läst 3 stycken A4 på 4 timmar.
Bra jobbat.

Lär ju gå smidigt i land det här. Inte.
Jag kommer få gå om tvåan eller nåt.