THE END

okej nu stänger jag den här bloggen. slutar skriva åtminstone. tänker inte förklara varför. kanske börjar jag på annat håll, och kanske får du veta var. hejhej.

favorit i repris

Tobias - Var blir det för mat idag?
Martin - Varulvar med ris.

först nu känns det att det är lov

happ happ, som far min säger.

det är socker i händerna på oss och i natt badade jag, halv tre i byttorpsjön. kom på nu att den egentligen heter något annat, kolbränningen? vet inte. skit samma, det var i alla fall typisk sommarnattdimma över vattenytan och jag och cissi skötte oss rätt bra måste jag säga, inga illtjut och så. igår kom våra singlar från roque på cloudberry records, de är jättefina. dagen skall jag ägna åt att rita en tecking på beställning som jag fortfarande inte riktigt fått grepp om vad den skall användas till. snart kommer maxim hit och vi ska dricka frukostkaffe på balkongen. snarare lunchkaffe men vi är nyvakna så det blir visst frukostkaffe.

planera

en till grej var det.
är det någon som vill ha grillfest med mig där man bara dricker coca cola?
helst ska du ha en bra trädgård, för det har inte jag någon. gärna sjöutsikt.
och är det någon som vill åka till paris med mig nästa höstlov?
snälla.




"du vet att du är i borås när... du vill åka därifrån"
- en viss aiina jag stötte på igår, hon är fin

förmiddag

sitter i en skjorta som inte är din, fast det motsvarar inte hela grejen när jag tänker efter. och egentligen bode jag väl tacka för jag har trevligt hela dagarna i princip och så vidare. jag gör mig för full för att inte komma ihåg när jag gick och lade mig men då slipper jag ligga och våndas i 2 timmar och tänka så det knakar mellan gråtattackerna som annars. men idag ska jag inte dricka. får se hur det går med sovandet. bäst för dig att du också har det bra i alla fall, jag menar annars smittar du mig nästa gång vi ses och är karusellen igång. krävs bara en liten felsägning antar jag. vi får hålla oss till trevligt kallprat och sådant som bara sliter sinnet på lång sikt men inte ställer till en scen på plats. men det är väl ingen fara, du kan ju sköta dig själv har du sagt. så bra. hejdå.

alkoholsanning

DU SKA VA PRESIDENT
och
JAG ÄR EN IDIOT

sommarregn är vackert, det är ju allmänt känt

idag fick jag betyg i en kurs jag inte gått, ganska skönt ändå. säkert helt fel också, men det var datakunskap så jag bryr mig inte speciellt mycket. nu håller jag på och syr, det går åt helvete och jag känner mig värdelös. men det borde jag inte, jag har ju faktiskt ingen större erfarenhet av symaskiner. tror jag är bättre på handsömnad, knyppling och stickning. makraméer.

på tal om garn och sådant, imorgon ska jag hälsa på en silverängel uppe på tullen för att äta avslutningstårta. det är alltid så svårt när man haft dåligt samvete länge för att man inte hälsat på, sedan åker man dit och känner sig snäll, hon skiner upp i hela ansiktet, kroppen, tonen. jag trycker i vanlig ordning i mig några kakor extra för att hon insisterar, hon berättar allt om mina kusiner fem gånger för att åldern sviker och sedan vill hon så gärna att man stannar. fyra timmar försvinner med radio, hemmets journal och pommac? min tidsuppfattning och nästan all fattning egentligen har redan rubbats ändå och jag säger att jag kan stanna lite till, för det kan man alltid. det kan man. värmer det henne gör jag det mer än gärna och jag gillar att känna mig som en femåring varje gång man är där, att kika på ändlöst många porträtt på farfar i finrummet. skribenten jag knäppt kände, men som lärde mig mer än många andra. allt det bygger ändå på mitt inre och stärker mitt verkliga jag. slutar känna mig värdelös, vem bryr sig om jag är kompis med symaskinen eller inte? så jag kan absolut stanna lite till. men det syns på henne hur hon inte orkar mer, trots att hon längtat. hon måste sätta sig i soffan och andas fast hon suttit still hela tiden jag varit där. hon måste lyssna på tystnaden igen fast den sliter i hennes kjolar till höger och vänster dygnet runt. hur allt som knappt är någonting blåser förbi och gör henne så otroligt trött. hon är också en kvinna av glas, småländskt glas. sedan måste jag tacka åtta gånger för att tycka att det blivit rättvist, jag borde nästan tacka tio för allt fika hon stoppar med mig. jag kramar det som mest är tröjor, koftor och sjalar som sveper om ett mjukt litet skelett kring det sköraste hjärtat jag känner till. ta emot femhundralappen utan att blinka, trycka den i regnjackans innerficka, eftersom det alltid regnar när jag hälsar på farmor har jag antagligen den på mig imorgon också. sedan springer jag automatiskt ner för trapporna, först för att jag tror att jag har bråttom som vanligt, men det har jag ju inte. det är för att hon ska slippa se mina snart våta kinder, de syns inte när jag sedan vinkar utifrån i regnet istället.

dessutom har hon säkert fullt upp att torka sina egna.

vemodets tid

men vad ska man göra åt det?
det går inte att tygla ändå.

jag skall bara flyta med nu, låta den största utmaningen vara att få ut något bra av allt istället för att försöka vända det till mitt eget verk. jag är ju osäker på hur jag vill ha det ändå. nu behöver jag inte försöka på ett tag heller, lovet hägrar och ingen bryr sig ändå på sommaren. lite så. det som är, det är och det som inte är det kommer väl eller så gör det inte det. som om det vore hela världen? jag ska nog försöka motstå frestelser också, har bilvit lite för mycket dittrillande om man säger så det senaste. pengarna, tiden och humöret har liksom gått åt på onödiga saker. jag tror jag kommer kunna sträcka på ryggen efter sommaren. jag tror faktiskt det.


om dina likgiltiga ögon bara kunde sluta stirra in i mig också skulle det vara bra.


varför är ordet för palindrom inte ett palindrom och andra livsfrågor

varför är jag inte kompis med emil jonsson på facebook?
vad är mitt lösenord till spotify?
varför tar folk kort på så extremt tråkiga saker för att visa folk på internet?
varför felstavar min finskspråkiga mamma perkkele?
varför har morrissey artonårsgräns på åhaga men inte i göteborg?
varför är jag alltid missnöjd med min kväll när jag varit på trägårn?
varör ska morgan som är bäckängs bästa lärare sluta nu, kommer jag ens orka läsa svenska c när han gör det?
varför har så många på msn ett personligt meddelande som lyder "pluggar" när man vet att inte en jävel lyckas med det när det är inloggade på msn samtidigt?
hur många sjuka människor läser den här skitbloggen?
varför har jag ett paket pulvervåfflor i min skolväska?
varför ser jag inte ut som audrey hepburn?
varför vill jag se ut som audrey hepburn?
hur mycket kommer tatueringen jag vill göra kosta?
hur många covers på both sides now finns det egentligen, och framför allt, varför har dolly parton gjort en av dem?
varför tror alla lärare att jag ALLTID menar något helt annat när jag är typ den mest pedagogiska, sansade och vältaliga människan sedan jesus?
har jag druckit för mycket kaffe nu?
dricker jag i övrigt för mycket?
har alla så roligt som det verkar jämt, eller låtsas de flesta lika mycket som jag mest för att försöka få sig själva att ändra inställning?
vet du inte att människor ramlar hårt, precis som du

och jag?

If you hate the taste of wine, why do you drink it until you're blind?
and if you swear that there's no truth and who cares, how come you say it like you're right?
why are you scared to dream of god when it's salvation that you want?


varför har jag inte upptäckt neil diamonds röst förrän ikväll?


återigen

det bästa med problem man har, är att man kan välja själv om man vill fly dem eller ta itu med dem. så om man vill skita i eventuella svårigheter är det fritt fram. så himla superbra. är det kanske jag i själva verket som skall lära av detta? jag vet inte. men jag tror inte jag gör det ändå i så fall, jag håller nog fast vid att jag känner mer för att lösa saker och ting. ett tag till åtminstone.

sömnen kommer som en vän

slutade med balkongversionen, tidigare än väntat. men så är det ju med olyckor.
ikväll blir det rebenschoppen och jag bör nog lämna ifrån mig min telefon.


Detta fält måste fyllas i

är det nu det blir en porslinskanin att bära med skakiga händer genom vardagsrummet och fumla med när man kommit till tröskeln för att sedan snubbla och tappa den som förväntat, fast man trodde att man verkligen inte skulle man är ju så rädd om porslinskaniner, höra det stackars djuret spridas i 372 separerade bitar över hela balkongen och sedan öppna ögonen och undra om man oroar sig mest över att den gick sönder eller att man har flisor i händerna som gjort små, små fördjupningar ur vilka det sipprar blod? eller är det fotrfarande en vanlig jävla nalle som ligger där svampmjuk och urtvättad under någon kudde i min garderob? vilket vore värst?

portabla problem

Irriterande:

1. Så fort jag varit ensam i mer än två timmar blir jag nervös och antingen ringer jag runt till en massa folk jag egentligen varken orkar prata med eller träffa, stoppar i mig en massa onyttiga saker för att klara av att studera (som i måndags när jag köpte en påse ostbågar fast det är äckligt och 1,5 l pepsi för att redigera film i fyra timmar) eller så somnar jag jättetidigt (som igår, när min dag slutade ungefär 19:45 i soffan)

2. När jag slumpaktigt hittar bloggar vars skribenter är personer jag nästan känner, eller åtminstone känner till och det på dessa bloggar står melankoliska meningar om hur ältande kring det ena och andra krigar om ens hjärnaktivitet med de nya huvudbryn man skaffar sig ett efter ett. Sedan om den här meningen blev korrekt också, det är en fråga för hjärnkontoret.

3. När folk hänger sin jacka över min TROTS att det finns lediga krokar bredvid.

4. Mobiltelefoner med knappljud. Likså iPods med knappklick eller vad det är, HERREJÄVLAR rent ut sagt.

5. När jag bränner min tunga på te eller kaffe, vilket är ungefär en gång i veckan. Varje gång påminner det mig om när jag gjorde det i åttan och var arg hela dagen.

6. Cancer. Det finns mycket som kan få en att må illa, men personligen mår jag sällan så dåligt som när jag pratar om cancer med folk, eller till exempel ser något om  någon som har det på tv.

7. Jag är fruktansvärt rädd för sommarlovet.

8. Att jag är så himla svag. Jag kan inte jobba ordentligt när jag väl får jobb, eftersom det alltid handlar om att servera och det i sin tur kräver i alla fall ett par eller flera muskler i armarna.

9. Att jag över huvudtaget orkar tänka på mig själv så jävla mycket hela tiden.

10. Att jag tror att du inte älskar mig.


 

Fast jag gillar ju att vältra mig i min misär.
- Elenette