amanda.

Okej.
Jag fortsätter skriva.
Men bara för Emmas skull.

Ni andra behöver INTE känna er träffade, så slipper ni även känna att det här kunde stått något som för er kunde tänkas vara läsvärt. För nu vet ni att det inte kommer göra det. Skrivlusten sinar nämligen, det är liksom inte ens kul att skriva om tablettaskar eller bra musik längre. Det är nog internet. Och all annan media. Ibland tänker jag att jag absolut skulle kunna tänka mig att gå medialinjen. Men samtidigt tänker jag "fyfan vad jobbigt det är med alla tidningar och tv och datorer överallt!!!"  Alla som bara ska vara så mycket mer, så mycket roligare, så mycket smartare, och hur pinsamt mycket det lyser igenom många gånger. Stay real kan man säga. Eller GÖRA. Tv kollar jag visserligen aldrig på, kanske en gång i månaden, men jag tror jag är lite sådär dålig, jag gillar det bara om jag får vara med. Bakom kulisserna. Nästan så är det för mig att se teater, eller fotboll som jag ju redan förklarat att jag inte kan titta på. Samma sak med teckningar. Mina eller ingens typ. Jag ritar inte heller för att någon annan ska se mina verk, jag har ärligt talat riktigt svårt att dela med mig av mina alster hur nöjd jag än är med dem. Så Emma, nu vet du att när jag gav dig teckningen på din födelsedag var det för att jag verkligen ville ge dig den.

För den som ändå skulle råka vara här och läsa utan att vara Emma, kan jag presentera henne som min kusin. När jag var åtta tänkte jag att hon var som mig fast dubbelt så gammal. Jag måste erkänna att det känns så fortfarande. Fast inte dubbelt så gammal längre då förstås. Nu ska jag nog sova för jag ska tro det eller ej, upp innan åtta imorgon. Trots att det är lov. Vi får se hur det går...

Bonne nuit