amanda.

att glädjas åt det lilla lärde man väl sig redan som lliten att det var något man borde, och inte bara borde, utan trycktes i som om det vore någon slags plikt. även att man ska jämföra med endast sig själv angående prestationer i både det ena och det andra. att man inser det betyder inte att man kan det. och det är ju för synd. men kanske är det en lögn, som så mycket annat. för helt ärligt, finns det någon som inte sitter hemma någon gång då och då, och mest bara vill skylla allt på omvärlden men slutar i en grop av självhat som en krypskytt siktandes på sig själv?

inte undra på att folk går ut på krogen för jämnan. alkohol. bara stavningen avslöjar ju vilken form av tjusning det handlar om. men själv avstår jag och får behålla i alla fall den fysiska hälsan.

"När jag går upp längtar jag tills nästa gång jag ska gå och lägga mig,
och när jag lägger mig har jag ångest för att jag snart ska gå upp."

Som befarat, jag köpte pucko för pengarna.

det spelar ju ingen roll om man skriker
för alla andra gör det också

hjärtat slår
det slår skiten ur mig

15:00
"tre eller åtta timmars sömn
man är ju trött ändå"

17:00
"några moln på himlen hit eller dit
det blåser ju ändå"

19:00
"två godisremmar hit eller dit
det är ju äckligt ändå"

21:00
"åtta kronor till bussen hit eller dit
man är ju fattig ändå"

23:00
"en flaska vin hit eller dit
man har ju tråkigt ändå"

01:00
"fyra telefonsamtal eller inget
du är ju inte här ändå"




äschdå, egentligen känner jag en lustig vilja att sitta uppe hela natten och prata med någon på msn om drömmar, roliga eller tråkiga lärare och kanske skivomgslag (min högsta dröm när jag var ungefär nio år, var att jobba med att få göra skivomslag). kanske har jag turen att någon annan bland mina msn-kontakter känner likadant. anledningen till att det inte kommer hända mer i verkligheten än så är att alla plötsligt verkar så himla upptagna ikväll. varför är inte jag det? varför är jag upptagen hela tiden när allt och alla andra vill ha några timmar av ens liv, men inte när alla andra är uppbokade som hårfrisörskor. lite beror det väl också på att jag är under 18, men vad skulle jag haft för kul på detektivbyrån på trägårn undrar jag? inte kul alls förmodligen. jag funderar faktiskt på att bjuda ut min mamma på café ikväll, hennes käresta är bortrest och hon har inget bättre för sig än att dammsuga. snart börjar han säkert titta på tv också, det känns lite som min plikt att rädda henne. för jag avskyr tv. jag visste bara förut att jag sagt så någon gång, men den esenaste veckan har jag tittat jättemycket på tv, och OJ så uselt det är.

Jag vet inte vad det tagit åt min familj men den här första veckan i Borås efter flytten har minst sagt bjudits på överraskningar från deras sida. Jag kan ge ett exempel för varje familjemedlem.

1. I onsdags kväll komm jag hem ganska sent. Pappa och Josefine hade gått och lagt sig, jag smyger mot mitt rum, genom köket, som är kliniskt rent. Skurat och torkat. Inga saker framme. FÖRUTOM, en väldigt väldigt stor apelsin mitt på diskbänken. Jag rynkar väl pannan ett par sekunder men tänker inte mer på det, utan går och lägger mig. Dagen efter ringer min far och säger "Jag har köpt en grapefrukt til dig, har du sett den? Den är till dig, Josse fick en powerade så tänkte jag att du också skulle ha något". Det låter kanske inte så konstigt, men det kan jag tala om att det är. Jag undrar hur han tänkte, kanske "Hon är ju vegetarian, så hon vill väl ha en frukt eller nåt".

2. I torsdags slutade jagtidigt, halv tio, gick hem och satt i köket med matteläxan (faktiskt) och från min systers rum får jag diverse beställningar om vattenglas, huvudvärkstabletter och liknande. Hon ligger alltså hemma sjuk. Våra övriga samtal är väl som vanligt mer eller mindre irriterade, men pötsligt, apropå inget alls ropar hon igen och  följande dialog utspelar sig tvärs igenom lägenheten;
"Amandaaaa"
"Ja? Vad är det nu?"
"Det ligger två daim i kylen. De är till dig"
"Va?. ..  vadå, är båda mina?"
"Ja, det är ditt godis!!"
Jag blev så förbluffad. Hon låg alltså och kom på att hon skulle vara snäll och påminna mig om godiset och säga att jag får båda! Som om hon var någon helt annan, kändes det.

3. Jag kommer hem idag, ungefär kvart över tio. Det fanns inte så mycket frukost hemma så min mamma går och handlar. När hon kommer tillbaka säger hon att jag ska blunda och sträcka fram min hand samt gissa vad hon lägger i den. Och vad får jag? Ett kinderägg. ETT KINDERÄGG?! "Tre överraskningar i en" säger hon och ler större än någon Barbie jag haft i alla fall.

Så nu sitter jag här och undrar varför min familj köper massa godsaker åt mig hela tiden, och pillar på den lilla prylen jag fick i kinderägget. Jag tror det är en dinosaur. En luden en till och med. Och vingar har den.

Snart är det ett nytt dygn, men jag kan fortfarande säga idag, och det gör jag. Idag såg jag på tv, tro det eller ej, och någon slags diskussion på tv4 som började någonstans vid den här mannen som skjöt ett antal människor inklusive sig själv i Suomi men snart fladdrade iväg åt någon slags diskussion om internet och dess sociala påverkan hos främst ungdomar. Hur som helst verkade personerna koncentrera sig på att diskutera huruvida vuxna inte förstår ungdomar (vart gränsen emellan dessa två grupper gick enligt dem på tv var ganska svårt att uppfatta också måste jag säga) och så vidare, vilket var länken mellan mordet och internet på något vis, enligt dem. Nu lät jag väl aningen oförstående men jag kritiserar inte på något sätt. Jag kan helt enkelt inte kritisera eftersom jag inte lagt speciellt mycket energi på att läsa om det här mordet, men de som diskuterade var;
3 ungdomar, 18-23 år gissar jag på
1 sociolog från Lunds universitet, 50+
1 programledare ~ 30 år

Intressant, tänkte jag vid första .. inte anblicken.. åhörandet? (vad ska man sätta in för ord där, någon?) men efter några meningar från varje part insåg jag snabbt att de själva faktiskt var ett ganska bra exempel på problemet de diskuterade. När sociologen pratade satt ungdomarna som frågetecken, när ungdomarna pratade satt sociologen som på nålar och bara väntade på att få göra sin egen röst hörd (Lyssnade inte med andra ord) allt medans den stackars programledaren försöker hålla i en sammanhängande debatt och komma fram till förslag på eventuella problemlösningar om hur man måste öppna ögonen, försöka förstå  människor i andra åldrar med mera med mera.

Så egentligen skiftade diskussionen inte bara skepnad utan också ÄMNE så fort näste man skulle prata. Alla var fast i sin egen synvinkel, och jag tänkte att det är alltid lika underbart när folk ska göra sig mer än de är, in public dessutom och nästan public service (?). Det roligaste är att händer gång på gång på gång. Det är väl det som får en att skratta åt allvarliga saker ibland. I alla fall mig. Nu ska jag lyssna på Nordpolen och sova så jag inte har ögonpåsar på skolfotot som tas imorgon. Nej nu skojade jag. Jag ska sova för att jag är trött, ögonpåsarna kan ju sminka över. Nej nu skojade jag igen. Jag är varken speciellt trött eller villig att sminka mig imorgon. Imorgon som för övrigt blir första dagen i min nya skola som jag visserligen redan är ganska bekant med, så nej det blir väl inte särskilt spännande, men roligt, skönt och en massa andra adjektiv som klingar positivt. Jag ska i alla fall sova för att jag gör det på natten, ibland. Tänkte att det skulle bli en sådan natt nu. Sen kan jag tala om att jag var på bio precis, det var inte helt fel. Höst är ju bio. Bio är ju höst.