ur balans
när du hamnar på ena sidan
av oss
hamnar jag automatisk på andra
det räcker med en blick
för att det som fanns
mellan
ska bli två
röknatt
droppen
jag hatar dig
och jag hatar mig
och det är sant
så jag vet inte varför jag ska sitta här och envisas med att blogga varannan dag när jag ändå inte har något att tillföra. jag har nog det, men jag utnyttjar verkligen inte min blogg åt det, och en dagbok som jag skriver med riktig penna i har jag som jag använder, så vad jag sysslar med är lite diffust. det är som att jag fortsätter bara för att jag en gång startade en blogg, och jag funderar starkt på att bara trycka på ta bortknappen. för jag är övertygad om att den finns. det kanske händer, snart.
och alla inlägg jag skriver här, allt jag bara går omkring och vrider mig i, har en tid bottnat i att något jag aldrig riktigt erfarat tidigare. jag har bara så stor lust att låta allt gå mer åt helvete än det gör, för just nu duger varken jag eller något annat och mest skulle jag vilja vara någon helt annan. där fick jag det sagt. jävlar.
"javisst, det fixar jag"
jag tror jag är för analytisk. och jag tor jag är ganska dålig på det, att analysera alltså. jag ser helt fel, och jag ser mycket. mycket fel med andra ord. jag orkar inte riktigt tillåta mig själv att bli för trött eller less på något. när andra blir det får de höra uppmuntrande kommentarer och utifrån ses det som en tillfällig svacka. alla vet att det är det, och jag är mycket väl medveten om att det i mitt fall är det, eftersom det händer mer sällan än det ohänder. redan nu tappade jag väl varenda eventuell läsare, men det spelar ingen roll, det var väl dags ungefär här för resten lär ändå bli sörja. jag vet inte om jag är en av de som brukar försöka rycka upp andra, jag tror inte det. jag är ju så dålig på komplimanger, kritik och saker man säger om varandra helt enkelt. men jag vet ju vad jag ser och vad jag tror om det. och jag är en av de som ser eventuella "svackor" som perioder då man bara är lite trött eller helt enkelt påverkats av lite ditt och datt för mycket en period. och jag klandrar verkligen ingen, alla har mycket att göra, alla känner lite si och så ibland (fatta att jag fårr med både ditt och datt samt si och så hittills, ordförrådet brister dagar som dessa) men när jag själv känner det där, att många saker varken spelar roll eller fyller funktion, ser jag direkt objektivt på det. jag är för rädd för att bli den som stannar hemma tre dagar bara för att det behövdes och jag ser mig själv som svag om jag ber om dispens på något håll, bara för att lätta på trycket lite. jag vet att jag klarar saker, och hur jobbiga de än är, fixas det. allt löser ju sig som socker i vatten, och gör det inte det är det förr eller senare förbi, och då tar man ju inte skada av det, tänker jag. jag är inte den som klagar, skulle man kunna säga. men de tär jag ju verkligen, bara att jag gör det för mig själv. och jag har så fel. för jag är där igen. men jag ser som vanligt att jag inte kan bromsa något nu, bara att det är december gör ju att jag som vanligt sitter fast i både den ena och andra julkonserten/festen/föreställningen och som alla andra har skolarbete att avsluta innan jag går på lov. jag längtar tills dagen då jag går och sjukanmäler mig, trots att det bara handlar om lätta huvudspänningar. då har jag tagit ett stort steg. jag funderar på att ha mitt livs första nyårslöfte detta årsskiftet, något i stil med;
- från och med nu ska jag alltid fundera på om jag verkligen vill göra allt jag gör,
och om jag inser att jag inte vill, så ska jag låta bli. och därmed basta.
för jag är så, ursäkta språket, in i helvete trött på att komma på mig själv halvvägs genom projekt med att vantrivas och inte riktigt göra det för att jag verkligen vill, utan för att jag tror att jag vill.
förresten, ni måste se det här, och höra om ni vill.
det kan vara något av det finaste på hela internet.
http://www.youtube.com/watch?v=-5YTNulQ8qE&feature=related
I can't stop
VARFÖR SLUTAR MIN BLOGG PUBLICERA VAD JAG SKRIVER?
undrar om det här kommer upp.
be gentle to yourself, go find someone else
nej just det ja
A - Neej tack, men jag tar gärna ett bröd, om jag..
J - VA? Skaru inte ha mat? Vadå, upp med näven här nu och ta en korv!
A - Nej, men alltså, jag.. äter inte kött.
J - ..?
A - Jag är vegetarian.
J - Ja, men då är det ju lugnt, du vet, det är inte kött i korv ju.
glitter och glamour!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!............?
there's no people like show people
they smile when they are low
ostorm, pannkakspadda, tequilatiger, smörsnok, gräddgroda
var det inte lite kallt i mattesalen idag?
var det inte lite segt från mats sida idag?
var det inte väldigt salt soppa till lunch?
jo
jag saknar sita och cujo, och kanske dess ägare också.
om man nu kan äga djur.
du.
idag är jag jättenervös och jag önskar att jag var lite mer som du, för då hade jag nog klarat av kvällens utmaningar, tänker jag, men vad vet jag? jag är till och med osäker på om våra blickar ens mött en enda gång, eller om det bara är något jag får för mig för att det kanske hänt, för länge sedan. nu minns jag, en gång tittade du bakåt och log, jag tittade tillbaka och vi sjöng med det inhyrda bandet som stod på scenen, vad de nu hette, de hade i alla fall hatt, och spelade en cover som alla kunde i alla fall. vi stod i mitten av folkmassan. om du minns de sekundrarna lika väl som jag, behöver jag inte beskriva det närmre tror jag. och om det är så att du kommer ihåg, kan du väl skriva en rad?
ont om gott om tid
jag har inte så mycket att varken kritisera, beröma eller ens prata strunt om förutom att snön tycks påverka mitt humör avsevärt. hade det inte varit för den hade jag antagligen varit i något slags zombiestadie för tillfället. riktigt så illa är det ju då alltså som tur är inte, jag ser bara lite halvdöd ut, och är allmänt otrevlig. det är inte något jag själv gissar eller påstår utan något jag hört av min omgivning och jag kan väl inte riktigt förneka det. anledningarna vågar jag inte räkna upp ens för mig själv, så många är de. vore lite för mycket att nu dessutom, efter detta klagande, hålla på att räkna upp en massa saker jag har att göra. just nu sitter jag inloggad på helgon och tjafsar om arvingarna med robin, mer spännande blir det inte när jag är ensam nu för tiden (vilket händer ca 30 minuter om dagen). inte mina blogginlägg heller. den som hoppades att jag skulle ha skrivit något av vikt idag blir ju besviken, men som tröst kan denne få en länk till en bra låt på youtube. jag har aldrig kommit underfund med hur man fixar in den direkt på bloggen och jag har verkligen inte lust eller ork att kolla upp det nu heller. hur som helst, här är den
http://uk.youtube.com/watch?v=QmznnAylfQo
arg
cafeteria
"om du är städsugen finns det baguetter med röra"
(idag så tog jag guldmagistern förresten, för den som vill känna sig nöjd rekommenderas detta starkt. för den som vill vara utan eventuella magkramper rekommenderas det inte. något jag däremot kan rekommendera till alla är spagetti med créme fraîche. väldigt gott. MEN INGA KRYDDOR FÖR GUDS SKULL)
as you fall, I watch
AVOIR
alla tidsmarginaler jag får är minus en halvtimma
begär inte så mycket då,
sluta begär,
erat begär äter mig,
erat begär fyller er,
erat begär är inte friskt
och
erat begär är inte ens erat.
Sluta hitta på begär.
en kompakt dimma av intryck
far
Faktum är att av alla fessa naturprogram som sänds på tv har jag nog sett de flesta. Nu känns det som att det inte finns något djur jag inte hört om och sett de där vackra eller mindre vackra bilderna på. Jag är helt enkelt uppväxt med mitt i naturen och liknande, men jag har kommit på det nu i efterhand. Var befann sig min förmåga att reflektera över det när det hände undrar man kanske då (alltså när jag var ungefär nio år). Men då tänker jag att när jag var så ung, flöt ju dagar ihop. Veckor var det inte så noga med, och månader var ju långa tidsepoker. För att inte tänka på år! Ens födelsedag var ju lika sällsynt som Sibylla är numera. Det är synd att man har så "bra" tidsuppfattning nu när man är lite äldre, fast jag undrar hur det är med den också. Tid finns ju inte, det vet ju alla. Ändå är det väl en av de sakerna som kan få mig att må allra sämst här i livet.
Nu ska jag äta en tvåtimmarsfrukost och lyssna på Edwyn Collins.
En kombination så nära perfektion att det är läskigt.
att citera är ju inte så dumt ändå
"alla killar du hänger med eller känner ser ju mer eller mindre ut som håkan hellström"
tills nästa inlägg hoppas jag ha något fintfrån min fars sida, kanske även från mig själv.
dagbok
det man kan ju tycka, fast det hade ju blivit mycket tråkigare.
till exempel idag hade jag i så fall skrivit;
i morse blev jag utelåst och det var fruktansvärt jobbigt att vara utan frukost. på matten använde jag en bläckpenna, kändes ganska bra för första gången. jag råkade hamna på någon tjejs blogg, gissar att hon var i min ålder, men det är väl alla som bloggar. alla hennes rubriker var låttitlar från håkan hellström. jag fick extra lång lunchrast och gick hem och duschade. när jag ska motivera varför kommer jag bara fram till att det var för att jag var så sur, vilket i sin tur antagligen berodde på att jag inte fått frukost och att jag och pappa missförstod varandra i telefon. något mer speciellt har inte hänt idag. mats är som vanligt borta från digitalt skapandelektionen i "tio"minuter och jag kan som vanligt göra vad jag vill. han har varit borta i kanske 7 minuter nu, så han kommer väl om en kvart.
hej
dvala
vaknade av ett sms som flera gånger om
uppmärksammade obama och demokraternas vinst i staterna.
men det var säkert felräknat, tänkte jag och somnade om.
för vad är rätt nu för tiden?
men okej jag var inte arg i alla fall, det är ju alltid något.