camilla stal en skål idag
I wanna do whatever common people do
det här med i morses
om du minns det camilla, så var jag inte på motsvarande radio & tv-journalistiklektion föregående vecka heller. detta beror på att jag försov mig förra veckan OCH den här. lustigt, eftersom jag extremt sällan försover mig. okej 20 minuter hit och dit händer väl, men jag lyckas alltid åtgärda det och komma i tid. men när man försover sig en halvtimma till en lektion som är en timma lång känns det mest ondöigt att komma och störa, speciellt som ali antagligen hade några härliga konster för sig, eller hur?
förresten tänker jag sno det du skrev till mig på msn, eftersom det här nu är lite av en tjuvlyssnatblogg
Café, Borås sjukhus
Vid ett bord sitter ett par med två barn. Det ena barnet, en pojke ~8, ställer sig bredvid bordet och sträcker på sig så högt som möjligt.
Mamman: Ska du inte sätta dig ned?
Pojken: Jag leker fiolstråke"
dricker saft, studerar inte alls engelska som jag borde
Jag tänkte skriva något om Sex and The City men insåg att jag inte är tillräckligt insatt för att uttala mig om programmet så jag håller tyst. Kanske ska jag läsa engelska ändå. Fast istället kan jag ju skriva om programmet som precis startade på tv i rummet bredvid (ni som läst ett tag har nog fått klart för er att jag vet en hel del om dagens tv-program trots att jag knappt tittar på tv själv, detta beror på att resten av min familj sitter bänkad 7 av 7 kvällar i veckan, vare sig de uppskattar vad som visas eller inte). Programmet är "Semestersvenskar". Återigen måste barn vara med och ofrivilligt dela mid sig av sin vardag. Jag kan tänka mig att de tycker det är rätt skojigt med tv-kameror som far omkring på just deras hotell där i phuket eller var de nu kan tänkas vara, men jag tycker ändå det är rätt fult gjort när det handlar om att göra "bra tv" vilket oftast slutar med ganska patetiska situationer. Jag hör i bakgrunden om hur någon medelålderskvinna på knagglig engelska försöker pruta ner en klänning, hur hennes man ska beställa kyckling och vad deras gemensamma planer för eftermiddagen är, och hur de svenska reseledarna hjälper dem med detta. Så ändlöst ointressant. Jag föreställer mig att snart får man se bilder från när de vuxna människorna i programmet häller i sig alkohol de senare timmarna på dygnet och så vidare. Min slutsats lyder som så att det sista jag vill se på tv är andra människor på charterresa. Dessutom är det särskrivet, semester svenskar, i vinjetten. Pinsamt.
koll
Mamma precis nyss;
- Hahahaha, vill du höra dagens konversation?
Jag - Ja, visst, vadå?
Mamma - Jag hörde det här inne på Jolina idag, det var en tjej som skulle hänga undan en klänning, och så lät det såhär;
- Jag skulle vilja hänga undan den här klänningen.
- Ja, okej.
- Kan jag hämta den på lördag?
- Ja då, det går bra, namn?
- Lena kan du skriva. Lördag... idag är det tjugosjunde va? Då blir det, 27, 28, 29, 30, det bilr trettioförsta på lördag?
- Ja, sade hon i kassan då.
Jag - Ja..?
Mamma - Men herregud!! Det är ju faktiskt bara 28 dagar i februari
Jag - Mamma, det är JANuari
Mamma - ä..r det?
lunchirritation
"Om man sätter in en generator i hennes käft skulle vi kunna stänga ner ringhals imorgon"
Erik om tant på restaurang Anorak
Ännu en digitalt skapandelektion
Eftersom jag aldrig har något trevligt att komma med på min blogg tänkte jag fortsätta med att dela med mig av lustiga konversationer i mitt liv. Jag och Sara satt precis och skojade om både det ena och det andra, och det slutade med att vi pratade om valar och jag berättade om en klasskompis till mig som i åttan inte vågade bada i en insjö när klassen var på läger pga. sin rädsla för dessa djur, trots att hon visste att de knappt skulle få plats i den sjö vi skulle bada i.
Sara - Men, en gång när jag var i Varberg för ett par år sedan, så.. gick vi till stranden och där helt plöstligt låg en vitval och bara.. dog. Helt förstörd, jag fattade ingenting. Valra finns väl inte här liksom?
Jag - Va.. vadå en val, Sara, valar är ju jättestora?
Sara - Ja men.. ja det var jättekonstigt.
Jag - Säker på att det inte var en säl?
Sara - Det kanske var en säl!
Jag - Ja, det var det nog hahaha, där finns ju jättemycket sälar där.
Sara - Åh, jag som trodde jag sett en val. Jaja..
Några sekunder går.
Sara - Jag framställer mig alltid som mycket dummare än jag är!
Alex mumlar något elakt, vilket han gjort hela lektionen, Sara pratar för sig själv om bungy jumpingen som någon anordnar på kulturveckan på skolan i år. Jag söker på bilder av dykare och pratar också för mig själv.
Jag - Scuba diver.. scuba diversss...diver, diver..?
Sara - Är det DET det är på engelska? Jag har alltid undrat vad bungy jumping är på engelska!
Jag bryter ihop, Sebastian förklarar att scuba diver betyder snorkeldykare och Sara vill försvara sig igen. Det här var säkert 20 minuter sedan och jag har fortfarande ont i magen pga. att jag skrattade så mycket. Bestämde mig för att blogga istället för att arbeta med mina bilder eftersom jag inte kan koncentrera mig. Men nu har jag hittat riktigt bra bilder på dykare, så nu ska jag sätta igång. Hejdå.
saker att skratta åt
Den klassiska musiken som spelas i Agamemnongaraget.
Bilddagboken.
Östgötska.
De som går designlinjen och går i korridorerna som om det vore catwalks.
Svenskalektionen idag, minns inte varför men jag skrattade en hel del.
Magnus när han försöker se ut som en glad kanin.
det enda jag alltid är, det är temporär
sämre med ekonomin för både mig och andra
men värre med min rädsla och litenhet.
Jag önskar att jag hade något som det fanns oändligt av i mig. Inte så jag skulle slänga ur mig det hela dagarna, men så jag kunde använda det när jag ville, för jag vill tro att vad det än vore, så skulle det kunna rädda mig från nästan allt. Men det bara byter hela tiden, jag har inga drag ens. Jag är till exempel inte den som alltid hejar snällt trots att jag personligen kanske är lite surmulen för tillfället, jag är inte den som alltid orkar hjälpa någon bära något till någonstans, jag är inte den som har gränslös fantasi när man ska brainstorma fram något, jag är inte den som kan göra en bra teaterredovisning trots dåliga förutsättningar, jag är inte den som orkar ta fram gitarren och öva lite för att känna att jag tävlar mot bara mig själv när allt annat är tråkigt och jag är inte den som alltid vet vad den där svåra glosan på franska heter. Jag är inte ens den som kan bli lite okontrollerat jävla förbannad och riva ner allt från skrivbordet eller gå en arg långpromenad för att jag inte kan någonting av allt det här. Jag bara sitter här och kommer på fler saker som jag aldrig kan känna att jag alltid gör.
a scenario
I got rythm
klaustrofobi
nu och då
Smakar; Marmeladmackor
Låter; Lacrosse, Vapnet och Trollkarlen från Oz
Luktar; Blyerts, scendamm och schampo
Syns; Hemmakväll och julbelysning på Allégatan samt pizzakartonger
Känns; Som fler nätter än dagar
Jag tittade percis igenom min blogg, som jag skämt ut mig med i mer än två år, och hittade en gammal favoritbild jag publicerat någon gång från högstadiet. Någon pratade om en 9A-fest snart, och jag önskar verkligen, verkligen, att det blir av. Dessa två grabbar till exempel, Sebastian och Victor, har jag inte träffat sedan skolavslutningen nästan. Lite galet efter att ha behövt stå ut med varandra i princip dagligen i tre år. Snälla, fixa den där festen någon, jag orkar inte.
nu jävlar
Martha
Nu försvann länken också, åh jag orkar inte. Emil, vilken uppdateraknapp menar du?
Som Linnea sade, lektionerna i skolan går mest ut på att titta i almanackan och bestämma vilka läxor man ska göra när man kommit hem. Jag är så himla trött på det, för jag kommer ju aldrig hem ändå.
Andrew Lloys Webbers Variations är en fantastisk platta, skriver det här eftersom jag inte har någon bra rubrik idag och det passar inte in i övriga inlägget
Okej nu har jag suttit här i en halvtimma och ändrat det här inlägget pinsamt många gånger. Jag tänker nu ta bort allt och börja om, låta allt flyta ur mig och bli av med det så jag kan gå och lägga mig.
Min brist självförtroende övergår vanligtvis till en bitter attityd och en bitsk, blängande blick om dagarna, som oturligt nog alltid möter en annan blick som allt för ofta tillhör någon jag vill endast väl. Det får mig att sekundrarna efter vilja ligga på marken och gråta, men det gör jag ju inte, så gör man ju inte, nej vi bråkar istället och allt beror på att jag lever i min jävla låtsasvärld i huvudet som går lite för snabbt för mitt eget bästa. Varje dag börjar jag skriva något liknande det här på bloggen, men tar sedan bort det för att skriva om något annat, eller att inte skriva alls. Men humöret genomsyrar ju allt jag gör till slut och bloggen blir bitter. Jag framstår som pubertal och desperat. Men det är väl det jag är kanske. Anledningen är inte god nog som ursäkt tycker jag, men förlåt ändå.
DET ÄR JU SKILLNAD PÅ RÄKA OCH BASGÅNG
brev
och jag skäms fortfarande. Dessutom är jag extremt trött.
Jag som trodde jag skulle sova det här lovet.
Värre är att jag även spillde stearin över hela den här teckningen jag publicerar snart, nedan, på honom. Tangentbordet fick sig också en skvätt. Nu ska jag läsa på engelska, hujedamig! Varför lär jag mig aldrig att mitt morgonte ALLTID är för varmt? Hur kommer det sig att jag bränner mig VARJE morgon? Vad är det för fel på mig? Snälla Bullen, svara!
/ Förvirrad 18-åring
kaffe, jag orkar inte
brrrrrrrryt isen
Men det funkar väl.
Ska man ringa, eller sova, eller strunta?
Och varför ska alla jämt spilla öl på mig?!?!
VAD ÄR GREJEN?! SIKTAR NI?
and a crappy new fear!
idag är en pigg dag