Andrew Lloys Webbers Variations är en fantastisk platta, skriver det här eftersom jag inte har någon bra rubrik idag och det passar inte in i övriga inlägget
Okej nu har jag suttit här i en halvtimma och ändrat det här inlägget pinsamt många gånger. Jag tänker nu ta bort allt och börja om, låta allt flyta ur mig och bli av med det så jag kan gå och lägga mig.
Min brist självförtroende övergår vanligtvis till en bitter attityd och en bitsk, blängande blick om dagarna, som oturligt nog alltid möter en annan blick som allt för ofta tillhör någon jag vill endast väl. Det får mig att sekundrarna efter vilja ligga på marken och gråta, men det gör jag ju inte, så gör man ju inte, nej vi bråkar istället och allt beror på att jag lever i min jävla låtsasvärld i huvudet som går lite för snabbt för mitt eget bästa. Varje dag börjar jag skriva något liknande det här på bloggen, men tar sedan bort det för att skriva om något annat, eller att inte skriva alls. Men humöret genomsyrar ju allt jag gör till slut och bloggen blir bitter. Jag framstår som pubertal och desperat. Men det är väl det jag är kanske. Anledningen är inte god nog som ursäkt tycker jag, men förlåt ändå.
DET ÄR JU SKILLNAD PÅ RÄKA OCH BASGÅNG