amanda.

Det går bra med kaffet och städningen,
sämre med ekonomin för både mig och andra
men värre med min rädsla och litenhet.

Jag önskar att jag hade något som det fanns oändligt av i mig. Inte så jag skulle slänga ur mig det hela dagarna, men så jag kunde använda det när jag ville, för jag vill tro att vad det än vore, så skulle det kunna rädda mig från nästan allt. Men det bara byter hela tiden, jag har inga drag ens. Jag är till exempel inte den som alltid hejar snällt trots att jag personligen kanske är lite surmulen för tillfället, jag är inte den som alltid orkar hjälpa någon bära något till någonstans, jag är inte den som har gränslös fantasi när man ska brainstorma fram något, jag är inte den som kan göra en bra teaterredovisning trots dåliga förutsättningar, jag är inte den som orkar ta fram gitarren och öva lite för att känna att jag tävlar mot bara mig själv när allt annat är tråkigt och jag är inte den som alltid vet vad den där svåra glosan på franska heter. Jag är inte ens den som kan bli lite okontrollerat jävla förbannad och riva ner allt från skrivbordet eller gå en arg långpromenad för att jag inte kan någonting av allt det här. Jag bara sitter här och kommer på fler saker som jag aldrig kan känna att jag alltid gör.