klaustrofobi

Idag upptäckte jag att toaletten som är längst in av de tre som finns i korridoren på första våningen på min skola, är ungefär lika stor som mitt rum. Om inte större. Spontant tyckte jag nästan synd om mig själv, bara för att det är en reaktion som sitter i ryggraden sedan lågstadiet tror jag, att man vill ha ett stort rum. Sedan kom jag på att om jag hade haft större rum, hade andra människor velat komma in. Nu slipper jag det, och min systers rum får agera fritidsgård om kvällar och helger. Dessutom tycker jag ju faktiskt att mitt minimala rum är otroligt mysigt, på det ickelarviga sättet. Larviga saker har jag svårt för, speciellt om de är larviga och mysiga på samma gång. Över till det här med kaffe. De senaste tre dagarna har jag druckit flera koppar kaffe hemma, riktigt gott. dock med mjölk och socker, så himla mesigt. Mest för att jag vill ha en rimlig temperatur på det, och för att när jag väl  har mjölk i, måste jag har socker också. Så är det. Eftersom jag aldrig har pengar på mitt kort och cafeterians kaffe ändå smakar ruskigt illa, köpte jag kaffe på commerce idag. Det lär jag inte göra om. Det kostar 14 kronor, och det är gott, men man får jättelite, så jag går hellre trettio meter ytterligare och gör eget, hemma. För övrigt försvann ALLT jag skapade i PowerPoint senast, ni som minns den dagen, så idag ska jag göra om det. Kanske uppdaterar jag senare ikväll om hur det gick, för det blir antagligen INTE problemfritt, ganska frustrerande, och det är i huvudsak frustrerande saker jag bloggar om. Skönt att jag hittat någon röd tråd. Ajdö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback