"javisst, det fixar jag"




jag tror jag är för analytisk. och jag tor jag är ganska dålig på det, att analysera alltså. jag ser helt fel, och jag ser mycket. mycket fel med andra ord. jag orkar inte riktigt tillåta mig själv att bli för trött eller less på något. när andra blir det får de höra uppmuntrande kommentarer och utifrån ses det som en tillfällig svacka. alla vet att det är det, och jag är mycket väl medveten om att det i mitt fall är det, eftersom det händer mer sällan än det ohänder. redan nu tappade jag väl varenda eventuell läsare, men det spelar ingen roll, det var väl dags ungefär här för resten lär ändå bli sörja. jag vet inte om jag är en av de som brukar försöka rycka upp andra, jag tror inte det. jag är ju så dålig på komplimanger, kritik och saker man säger om varandra helt enkelt. men jag vet ju vad jag ser och vad jag tror om det. och jag är en av de som ser eventuella "svackor" som perioder då man bara är lite trött eller helt enkelt påverkats av lite ditt och datt för mycket en period. och jag klandrar verkligen ingen, alla har mycket att göra, alla känner lite si och så ibland (fatta att jag fårr med både ditt och datt samt si och så hittills, ordförrådet brister dagar som dessa) men när jag själv känner det där, att många saker varken spelar roll eller fyller funktion, ser jag direkt objektivt på det. jag är för rädd för att bli den som stannar hemma tre dagar bara för att det behövdes och jag ser mig själv som svag om jag ber om dispens på något håll, bara för att lätta på trycket lite. jag vet att jag klarar saker, och hur jobbiga de än är, fixas det. allt löser ju sig som socker i vatten, och gör det inte det är det förr eller senare förbi, och då tar man ju inte skada av det, tänker jag. jag är inte den som klagar, skulle man kunna säga. men de tär jag ju verkligen, bara att jag gör det för mig själv. och jag har så fel. för jag är där igen. men jag ser som vanligt att jag inte kan bromsa något nu, bara att det är december gör ju att jag som vanligt sitter fast i både den ena och andra julkonserten/festen/föreställningen och som alla andra har skolarbete att avsluta innan jag går på lov. jag längtar tills dagen då jag går och sjukanmäler mig, trots att det bara handlar om lätta huvudspänningar. då har jag tagit ett stort steg. jag funderar på att ha mitt livs första nyårslöfte detta årsskiftet, något i stil med;
- från och med nu ska jag alltid fundera på om jag verkligen vill göra allt jag gör,
och om jag inser att jag inte vill, så ska jag låta bli. och därmed basta.

för jag är så, ursäkta språket, in i helvete trött på att komma på mig själv halvvägs genom projekt med att vantrivas och inte riktigt göra det för att jag verkligen vill, utan för att jag tror att jag vill.

förresten, ni måste se det här, och höra om ni vill.
det kan vara något av det finaste på hela internet.
http://www.youtube.com/watch?v=-5YTNulQ8qE&feature=related


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback