du.

det finns en människa jag ville komma åt. vara med, finnas för, få bekräftelse av osv. alla andra kunde kvittat, tänkte jag. de andra kvittar inte nu, men det kändes så då, och jag har fortfarande inte kommit åt dig. jag tror väl att jag aldrig riktigt kommer göra det heller, ens litet. jag vet inte om du har den minsta aning om det här, och antagligen skulle du aldrig få för dig att läsa min blogg, även om du kanske vet att den finns. det började med att jag trodde du hade koll på allt, var säker, togs på allvar och kunde föra dig på ett vettigt sätt utan att vara stel. och allt annat jag alltid velat uppnå. då blev jag mest avundsjuk, men när det visade sig att du faktiskt var lika förvirrad som jag, ville jag inget annat än dela det med dig. min förvirrning alltså. du ville nog aldrig dela din med mig, och vi har väl båda delat den med andra, på bra sätt. jag är glad där jag är nu. men när jag är ensam hemma för länge, så där så man börjar se att det är dammigt på hyllplanen och kanske, när man blickar ut genom fönstret tänker just det, världen ja, då undrar jag hur det hade varit om vi hade delat på något över huvud taget, från början. för det gjorde vi inte, jag tror nästan jag skulle kunna räkna orden vi utbytt. de hann aldrig komma att bli något att förstöra, glömma eller sakna. men om jag skulle råka skriva en bok eller göra en film någon gång, då skulle jag tänka att den handlade om dig. jag håller redan av dig så mycket att jag känner att jag förstår dig och du förstår tillbaka, men det finns inget att grunda det på. du kanske inte ens är som jag tror, alls. om våra liv skulle mötas nu, kanske allt bara skulle sluta med en stor besvikelse. jag har nog bara hängt upp dig som någon slags förebild i mitt huvud, bredvid min kusin emma. varför mörka? det kan tänkas vara löjligt, men jag kan inte förneka det. hur som helst hänger bara ni två där faktiskt. jag har iakttagit dig i år, och jag förstår egentligen inte varför jag aldrig gjort något åt det faktum att jag ville ingå i ditt liv, att du skulle ingå i mitt. men nu känns det för sent. inget är för sent säger folk, men jo. jag skulle bara känna mig ännu mer patetisk om jag drog upp det här, så det passar väl utmärkt att jag skriver det på min blogg, i hopp om att du skall läsa det, i hopp om att du ska förstå att det är du. även om chansen är ungefär lika stor som att jag bäddar sängen imoron, alltså näst intill obefintlig. men hoppet är ju faktiskt det enda man har ibland.

idag är jag jättenervös och jag önskar att jag var lite mer som du, för då hade jag nog klarat av kvällens utmaningar, tänker jag, men vad vet jag? jag är till och med osäker på om våra blickar ens mött en enda gång, eller om det bara är något jag får för mig för att det kanske hänt, för länge sedan. nu minns jag, en gång tittade du bakåt och log, jag tittade tillbaka och vi sjöng med det inhyrda bandet som stod på scenen, vad de nu hette, de hade i alla fall hatt, och spelade en cover som alla kunde i alla fall. vi stod i mitten av folkmassan. om du minns de sekundrarna lika väl som jag, behöver jag inte beskriva det närmre tror jag. och om det är så att du kommer ihåg, kan du väl skriva en rad?

Kommentarer
Postat av: Anonym

är det som jag tror?

2008-11-28 @ 23:21:20
Postat av: amanda.

antagligen inte.

jag tror det här är det enda som ingen i hela världen vet om mig, eller någonsin kunnat ana förrän nu. dock nämner jag ju inte personen vid namn, så egentligen vet ingen ändå, men jag kan inte påstå att du har fel. chansen att du tror rätt är extremt liten. är du intresserad av sanningen, hör av dig igen.

2008-11-29 @ 20:07:43
Postat av: Anonym

det är något sånthär jag i hela mitt liv går och väntar på att någon ska skriva om mig

2008-11-29 @ 22:41:48
Postat av: amanda.

ja det gör nog väldigt många.

fast jag kan ju tala om att det är inte det trevligaste att behöva skriva.



är det förresten samma person som skrivit igen?

jag kan ju tyvär fortfarande inte svara på om det i så fall handlar om dig eller inte.

2008-11-29 @ 22:48:20
Postat av: Anonym

nej jag är inte samma person som första kommentaren.

2008-11-30 @ 13:11:15
Postat av: merde

det är karl

2008-12-04 @ 19:16:26
Postat av: amanda.

vilken karl? är det karl som skriver eller tror någon att jag menar någon karl?

2008-12-04 @ 22:20:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback