Servicebranschen OCH vården avancerar
De ville bara påminna mig om min tid jag fått imorgon förmiddag. Så snällt. Vad pengar det måste kosta. En av mina vänner fick sms av sin frisör en morgon också, i stil med "Johannes, du ska klippa dig kvart över åtta idag." Det tråkiga med tandläkartiden är att den är på Södra torget i Borås. Så imorgon klockan 03:40 är det min väckarklocka som ringer, trots att jag inte behöver gå i skolan. Här ska inga tåg missas. Ibland undrar man ju på riktigt om man är korkad, och hade det inte varit för att det i övrigt är ytterst trevligt att vistas i Borås hade jag väl garanterat varit det.
Nu vet ni att jag ska dit också, det är bara att hoppa på mig för den som är i närheten och känner för det! Jag lär väl röra mig på de vanliga ställena, Bäckängsskolan, Rockborgen och/eller någon annanstans i centrum, troligtvis med en och annan tekopp i handen oavsett på vilket av platserna jag befinner mig. På tal om te köpte jag ännu en ny tesort igår, (de som kan mitt skafferi vet att det innehåller några stycken) som var GOD. Nu slipper jag dras med det superäckliga kamomillteet jag införskaffade i Malmö en gång.
Allt i fina askar är inte gott, barn. Lär er det. Vad extremt onödiga mina inlägg börjar bli för övrigt. Men vad ska jag göra åt det? Dricka te, som jag gör åt allt annat antar jag.
De senaste nätterna har jag funderat över det här med att dricka te. Och, nej, jag förstår inte.
Att sitta med ett glas rött, eller en kopp kaffe, ja, där kan man se både det mysigt trevliga och det goda.
Gällande te, så. Nä, det ÄR inte gott. Ändå dricker man det. Var och varannan kväll. Sådär frammåt halv tio, så dyker tanken upp om att vad gott det skulle vara med en kopp te.
Det är mest varmt.
Och sen sitter man där och lyssnar på musik, tänker varför dricker jag inte kaffe istället.
Sen kan man också tänka att jag borde sova. Fast det tänker man ju alltid på annars, så varför göra det nu?
Och sen tänkte jag fråga om det är så byråkratiskt att du MÅSTE besöka tandläkaren i borås?
Och, ja, oj vad mycket jag tänker ikväll. Men man blir klok av att tänka, har jag hört.
För övrigt har jag träningsvärk. Det känns bra. Tuffa idrottskillar klagar ju över sånt, men jag känner mig mest stolt. Tänk att jag har motionerat!
Tack och godnatt, far åt helvete och puss.
Nu är det väl som så att det här med smak är inget gemensamt vi männskor har. Jag till exempel, skulle säga nej till kaffe av de tre dryckerna. Jag önskar att jag tyckte om kaffe. Men jag håller ändå med dig om att det slutar ofta med den där tekoppen och musik innan man ens hinner stava till te, och det är ju inte alls speciellt svårt. Man känner sig liksom lite lurad av sig själv när man bara gör saker på rutin. (heter det på rutin?)
Och nej, jag kan gå hos en tandläkare i Lund. Varför det inte blev så är onödig och lång historia. Jag har också träningsvärk faktiskt, och jag måste säga att det känns riktigt skönt att gå omkring och märka av sig själv. Det är inte längre sådär slappt; "jag har en kropp, den rör jag på ibland, när jag behöver något" utan "jag minsann, har en stark och bra kropp, som klarar det mesta minsann". Ja, lite stolthet iblandat där också skulle jag tro.
Tuffa idrottskillar erkänner väl inte när de har träningsvärk förresten? Och sova som man tänker på så ofta, (jag tänker på det mer än jag gör det till och med) det gjorde jag inte alls i natt. Jag har för första gången i mitt liv lyckats dygna som det heter. Väldigt fult ord. DET, om något, är jag fantastiskt stolt över!