amanda.

Jag som var så fenomenal på PowerPoint i femman!! Vad har hänt? Varför har jag struntat i att komma ihåg? Antagligen för att PowerPoint är ett ganska meningslöst program om allt man kan göra i det går att göra 18 gånger snyggare och roligare i ett filmredigeringsprogram.. men, ändå. Jag kunde ju förutsett att någon i gymnasiet ville att jag skulle visa mina färdigheter i detta högst ointressanta program. Skolor vill alltid att man ska visa att man kan något som man inte behöver kunna sedan ändå, trots att alla kan bättre. Jag säger inte att allt är så, eller för enkelt, men en del saker. Ingen som läser digitalt skapande är intresserad av att andända något så simpelt som PowerPoint i framtiden. Ändå, ÄNDÅ måste jag sitta här och göra redovisningen i just POWERPOINT. Men jag börjar nu, ska väl lyckas koka ihop något innan redovisningen ändå. Den börjar ju trots allt om hela 68 minuter. Det snöar ute.

54 minuter senare
Det har gått lite bra och lite dåligt, men jag har inte varit orolig. Jag tänkte att jag ska snacka bort det jag inte kan redovisa bokstavligen. Det är ju trots allt bara delredovisning med projektet. Jag kan ju medans jag står där babbla om att vi har minsann tänkt si och så, även om vi inte har det. För under press tenderar jag vara extremt kreativ ibland. I alla fall den sortens press och den sortens kreativitet. Men Mats kommer inte. Han är fortfarande sjuk. På dörren sitter en lapp, "Närvaro ES07" Jag har kommit underfund med att det bara är estetelever som valt digitalt skapande. Alla vi som inte fattade att det var tråkigt och vad det egentligen handlade om men tänkte att något som har med skapande att göra måste ju vara kul. Och här sitter jag och redigerar central park spegelvänt i vatten, upp och ner och allt vad det är. Extremt tråkigt. Men jag har friskat upp mitt minne angående PowerPoint. Gud så irriterande att det är ihopskrivet. Men jaja. Tråkigt att hälften av oss sysslat med Photoshop i typ tre år innan kursen och jag INTE ingår i den hälften så mina bilder är skämt jämfört med deras. Jag gillar photoshop och vill lära mig men jag orkar bara inte spendera tid till att lära mig ett datorprogram. Sitte timme ut och timme in och anstränga sig så vid en skärm. Det räcker väl som det är med egnelskauppsatser och tjafs. Jag kom och tänka på en annan, liknande sak. När jag var ungefär tio, ville min pappa lära mig HTML-koder och sånt, grunderna. Det är ju inte så svårt. Alltså egentligen. Jag tycker ju det nu, men inget är ju svårt när man lärt sig. Och hade jag inte sagt "Neeej, jag bryr mig inte" som jag gjorde, hade jag säkert kodat vidare som en annan naturdataelev på min fritid, fast långt innan ens de började göra det, kan tänka mig att de startade lite smått i åttan. Men om jag nu gjort det, hade jag redan i åttan antagligen varit så extremt duktig på att koda, att jag nu kanske kunde tjänat pengar på sånt där. Coolt. Men nu är det ju inte så, alls. Å andra sidan gjorde jag väl ändå rätt då, jag är ju inte det minsta intresserad av kodning nu heller. Fast det är skönt att tänka att det kunde varit så, samtidigt lite stressande att komma på att jag kanske lär mig något nu jag borde ta vara på. Hoppas jag upptäcker det i så fall, snart.