amanda.

Idag gick jag, tro det eller ej, till cafeterian för att köpa en banan eller kanske kaffe. Detta gjorde jag, och på väg tilllbaka, när jag precis kommit upp för trappan som går en halv våning upp vid estetkorridoren för er som känner till bäckängs korridorer, kom därifrån en lärarinna jag inte kände igen, med sin lilla vagn antagligen på väg mot lektion. Hon kom från ut från estetkorridoren precis samtidigt som jag kom upp för trappan. Alltså gled vi upp bredvid varandra vidare i nästa korridor. Egentligen går jag ganska fort vanligtvis och brukar bli den som hamnar framför någon även när det handlar om att gå i "vanlig" takt. Nu har jag dock skadat min fot och går lite långsammare, vilket gjorde att vi gick precis bredvid varandra. Precis så där fint och lagom behagligt utrymme finns det i korridoren så man kan gå två personer i bredd utan att känna att det är trångt. Men man gör ju bara det om man är i sällskap. Ja. Så jag började ju fundera omedvetet på om jag skulle sakta ner eller börja snabba mig, men kom snabbt på mig själv med detta och hur löjligt det var. Så jag fortsatte gå i samma takt som damen med vagnen, och när hon märkte att jag inte förändrade min hastighet (jag tror att jag automatiskt var skyldig till det i det här fallet, det är väl lite svårare när man har vagnen. oerhört lite svårare, men fortfarande inte lika enkelt som för mig, 18 år med friska ben och glatt humör) gjorde sneglade hon på mig, med en halv huvudknyck och snabbade på själv.

Tråkigt, tänkte jag och gick vidare, att man inte ens kan få gå bredvid en annan människa i korridoren på väg till en lektion, och känna lite gemenskap. Att istället för "Tråkigt." få tänka "Här går vi och är på väg till en lektion. Kanske inte buskul just idag, och lite trötta är vi väl, men det blir nog väl. För vi är ju inte ensamma, vad vore vi utan kollegor, lärare, vänner, klasskamrater? Håhå jaja, vi på bäckängsgymnasiet har det så bra." Bara för att vi ska envisas med att vara så förbannat reserverade, privata och tråkiga. Istället tänkte hon säkert "Guuuud, så irriterande! Jag har faktiskt bråttom nu och just den här klassen, SP06J som jag skall ha nu är ju så fruktansvärt tjattrig av sig. Ingen där kommer ens bli så mycket som fritidsgårdsvikarie i framtiden. Nej nu vara jag elak. Kanske ärlig, men.. lite väl elak. Hoppas jag slipper tanka bilen på vägen hem sedan, jag ska minsann raka vägen in i badrummet och ha hemmaspakväll. Ja, det ska jag, så det så."

det är frågan

räknar mig lugn som navid modiri, för vad har jag för inverkan?

jag hatar att alla ska blanda in alkohol i varenda helg. VARENDA.

ha en äcklig tacokväll

Kan inte alla som läser här kommentera det här inlägget?

Med detta menar jag ni som läser här då och då, kanske inte nödvändigtvis följer fullt ut men kikar in då och då. Mamma, dagiskompis, bandmedlem, make, paralellklasskille, tandläkare eller vad du nu än kan tänkas ha för relation till mig, skriv. Inte för att jag tänkte censurera bloggen utefter det, (det gör jag redan medvetet just eftersom vem som helst kan läsa) jag undrar helt enkelt bara för att jag är intresserad. Jag har nämligen märkt att det är bra många fler dagliga besökare än de jag känner till, och jag undrar ju vem som får för sig att följa en så här splittrad blogg.

Alltså, är du här av en slump, eller har i tankarna att göra reklam för din egen blogg, håll truten. Ni andra, träd fram! Finast kommentar blir publicerad på ett eller annat sätt. För synas det vill ni, det vet jag.

Sagateatern, Rockborgen, Sagateatern, Tåget, skolan, Tåget, Skolan, Rockborgen, skolan, Tåget, Tåget, Rockborgen, Skolan, Rockborgen, skolan, Sagateatern.