amanda.

Först, en förskräcklig upptäckt jag gjorde igår när jag plockade fram den platta jag behandlar ömmast av dem alla. Kanske inte den bästa jag har, men ändå ganska så jättespeciell. Jag tycker om den väldigt mycket. Men ska den heta så verkligen?
SKA DEN DET?
VA?!
(om den ska det, måste jag säga att det är väldigt väldigt fult och jag kommer sluta lägga den bakerst i hyllan för att vara försiktig om den)

Andra bilden är på min blivande hemmakorridor. Estetkorridoren som den heter. Nyrenoverad (utan att lukta lera som i alla fall Borås Kommuns, förlåt, Stads, hus brukar göra) och smyckad med fönster i olika storlekar som ger ett minst sagt intressant ljusspel på både golv och väggar. Men bäst av allt, dess slut pryds av denna tavla sedan i fredags. Jag och Joakim anländer till Bäckängsgymnasiet (och estetkorridoren då) lite i samma veva  med andra ord. Känns mer än fint. Sedan att jag inte beskurit bilden så ni måste se ganska mycket av det ganska så tråkiga golvet, det får ni leva med. Själv tycker jag att resultatet av min lathet ger lite djup bilden, (perspektiv) och det är ju sånt som folk pratar om, och det låter viktigt och uppskattat. För den som undrar är det Jonna Skoglund som står i dörröppningen. Och så var det med det.