gott gotti gott gott

Jag vet inte vad det tagit åt min familj men den här första veckan i Borås efter flytten har minst sagt bjudits på överraskningar från deras sida. Jag kan ge ett exempel för varje familjemedlem.

1. I onsdags kväll komm jag hem ganska sent. Pappa och Josefine hade gått och lagt sig, jag smyger mot mitt rum, genom köket, som är kliniskt rent. Skurat och torkat. Inga saker framme. FÖRUTOM, en väldigt väldigt stor apelsin mitt på diskbänken. Jag rynkar väl pannan ett par sekunder men tänker inte mer på det, utan går och lägger mig. Dagen efter ringer min far och säger "Jag har köpt en grapefrukt til dig, har du sett den? Den är till dig, Josse fick en powerade så tänkte jag att du också skulle ha något". Det låter kanske inte så konstigt, men det kan jag tala om att det är. Jag undrar hur han tänkte, kanske "Hon är ju vegetarian, så hon vill väl ha en frukt eller nåt".

2. I torsdags slutade jagtidigt, halv tio, gick hem och satt i köket med matteläxan (faktiskt) och från min systers rum får jag diverse beställningar om vattenglas, huvudvärkstabletter och liknande. Hon ligger alltså hemma sjuk. Våra övriga samtal är väl som vanligt mer eller mindre irriterade, men pötsligt, apropå inget alls ropar hon igen och  följande dialog utspelar sig tvärs igenom lägenheten;
"Amandaaaa"
"Ja? Vad är det nu?"
"Det ligger två daim i kylen. De är till dig"
"Va?. ..  vadå, är båda mina?"
"Ja, det är ditt godis!!"
Jag blev så förbluffad. Hon låg alltså och kom på att hon skulle vara snäll och påminna mig om godiset och säga att jag får båda! Som om hon var någon helt annan, kändes det.

3. Jag kommer hem idag, ungefär kvart över tio. Det fanns inte så mycket frukost hemma så min mamma går och handlar. När hon kommer tillbaka säger hon att jag ska blunda och sträcka fram min hand samt gissa vad hon lägger i den. Och vad får jag? Ett kinderägg. ETT KINDERÄGG?! "Tre överraskningar i en" säger hon och ler större än någon Barbie jag haft i alla fall.


Så nu sitter jag här och undrar varför min familj köper massa godsaker åt mig hela tiden, och pillar på den lilla prylen jag fick i kinderägget. Jag tror det är en dinosaur. En luden en till och med. Och vingar har den.


Kommentarer
Postat av: Emil

haha, charmig pappa.

2008-10-04 @ 14:27:57
Postat av: Hilda

Hahahaha! Din blogg är verkligen helt underbart rolig!



Det är sällan folk är så där osjälviskt snälla och omtänksamma mot en. Man blir rätt chockad av såndant faktiskt. För det mesta så brukar det ju vara något de vill ha av en när de är så där läskigt snälla...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback