huvudvärk har jag, då skriver jag

om man bara slutade blogga kanske.
mitt huvud är tömt liksom.

en gång skrev jag om varför det var onödigt att raka benen, engelbrektskolans elevers smygrasism, pengars onödighet och en massa annat sånt som jag inte behövde anstränga mig för att komma på. och man ska inte behöva pressa fram en blogg, tycker jag. det säger ju sig själv att det är patetiskt. så ja, jag vet inte, nu när jag varken anstränger mig eller några ämnen "kommer till mig" så där som de gjorde en gång för ganska längesedan, går jag dagar ut och in utan att ha något att blogga om. därav självcentreringen på bloggen sedan.. ehh. flera månader tillbaka. jag blir inte ens upprörd av saker numera. reklamen på botulfsplatsen (lunds busstorg, som jag befinner mig på ganska många gånger per vecka) stör mig, att min svenskalärare delar ut så fruktansvärt mycket papper och stenciler helt i onödan stör mig, att folk inte stänger av vattenkranar eller tycks kunna slänga saker i papperskorgar stör mig, faktumet att det är vår stör mig, men det som stör mig allra allra mest är att jag inte orkar bry mig. jag skriver ju, ursäkta spårket nu, för fan inte ens med versaler i början av meningarna!! då är det något som inte stämmer.

om jag tar en kopp kaffe kanske jag börjar bryr mig, har hört att det händer saker med en när man dricker det. men det är så himla äckligt, så jag tar väl te som vanligt, hänger över historiaboken i två timmar, läser ett par meningar i den samt rynkar pannan åt ett par löjliga frågor i den, sedan somnar jag med thåström i öronen och den återkommande, fiktiva känslan av att "allt löser sig". nej. det har blivit för mycket så redan.

återigen; jag är så bra på att vara utan att göra.
det blinkade i hörnet, jag märkte att jag var inloggad på något som kallas för msn, där man kan prata med sina vänner, var de än befinner sig i förhållande till en, nästan. varför? varförvarförvarför? ska jag börja kolla på tv också?
är det enkelt att leva, om man inte tänker på saker och ting, om man är rentav korkad? jag har undrat så länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback