sovlov?

jag kom precis på att det kommande jullovet bara kommer bli ungefär, en grå dimma för mig. nästan så jag hellre har skola, så jag har någonting att skita i. man vill ju ha ett alternativ.
nu kommer jag att kunna välja mellan;
1. gå runt och dricka glögg samt vara gränslöst avundsjuk på de i min familj som är i vemdalen och åker skidor och/eller snowboard i tio dagar
2. gå runt och inte dricka glögg samt vara gränslöst avundsjuk på de i min familj som är i vemdalen och åker skidor och/eller snowboard i tio dagar

inte så stora skillnader.
men jag ska väl försöka räkna lite matte också för omväxlings skull, alltid något. och så behöver jag det, tror jag. usch så intetsägande blogginlägg. så, ja när jag ändå sitter här på köksgolvet och inte orkar gå till mitt rum för att än en gång upptäcka hur otroligt ostädat det är (jag brukar inte bry mig som de flesta antingen vet eller kan räkna ut, men nu är det så att det är så fruktansvärt litet att framkomsten begränsas tillräckligt mycket för att jag ska få panik) tänker jag att jag kan skriva något mer. jag kan skriva om vad det här "and the oh so quiet room" som det ju står där uppe, kommer ifrån. det är inte en så värst lång historia, och så här går den:

i högstadiet hade jag en engelskalärare (lärarinna, whatever) som hette jessica. denna jessica var mycket för sina egna skämt, som ofta genomsyrades av ironi, sarkasm och/eller hånfullhet. vi läste mycket skönlitteratur under jessicas lektioner och inte orkade man sitta kvar i klassrummet jämt nej, så man sade (om man ville läsa mer ostört) att man gick till biblioteket, eller, (om man inte ville läsa utan mest tjôta med någon som det heter när man pratar om ointressanta saker) att man skulle gå till "tysta rummet", som var ett meningslöst utrymme mellan aulan, matsalen och uppehållsrummet möblerat med bänkar och bord. här kunde man alltså plugga i "lugn och ro" eftersom det hette tysta rummet vilket ju får en att förstå att där, där ska man hålla munnen stängd. men även lärarna visste ju att där blev inte mycket gjort, alls, så även jessica. så varje gång någon sade "can I go to the quiet room?" svarade hon med sin allra bästa shakespeareröst "of course you can go to the oooh so quiet room!" så överdrivet som man säger när man är ironisk. sedan varför jag associerar det till min blogg, det är en annan historia. jag kan nämna att svenskalärarna tyckte om att skämta om rummet på sitt sätt, och sade "tyska rummet" då det ofta lät som att folk ville dit, eftersom man aldrig riktigt hör vad någon med bred och ungdomlig boråsdialekt säger. det var det, och nu tog teet slut. adjöss för ikväll.

Kommentarer
Postat av: emil edwall

..Och jag som alltid trott att det var en textrad från någon tuff låt.

En tuff låt av typ Coldplay, det är så dem låter tror jag. Ohh so quite room, lite kentsläpande sådär.

2008-12-17 @ 19:00:41
Postat av: amanda

gott om tuffa låtar är det ju ont om så nej.

speciellt från coldplays sida.

men ja, de låter väl så ungefär.

2008-12-17 @ 22:05:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback