amanda.

Som folk brukar säga i klassrummet, jag har tre saker jag vill prata om;

1. Tack för en fin festival. Jag är oerhört nöjd med The Whitest Boy Alives spelning, jag tror inte jag varit på någon bättre konsert i hela mitt liv faktiskt. Såhär efter kan jag ju kalla det att jag njöt i fulla drag. Utan att fälla en enda tår. Okej, ni människor bidrog faktiskt också, även om varken ni eller jag trodde det. Fast det kanske vi gjorde?

2. Jag känner mig som en robot, och tänker att det är mitt eget fel. Fast egentligen kunde det varit något annat jag fyllde mina dagar med, något annat jag var tvungen att göra, och lika jobbigt hade det känts. Att man måste göra något. Att allt inte är helt frivilligt, att det i själva verket får mig att skämmas eller känna mig obetydlig eller bara totalt ivägen eller malplacerad. Samtidigt plågas jag ju av rastlöshet och brukar faktiskt kunna ta det mesta med en nypa salt, så jag vet inte vad som är felet egentligen. Kanske borde jag bara skaka lite på axlarna och tänka "åh, vad allt är alla andras fel" som jag tänker ibland när det faktiskt är det. Men just nu känner jag mig faktiskt  helt värdelös. Och det är inte ofta. Och man får inte börja en mening med och. Inte men heller. Men jag skiter i det. Jag skiter även i att kanske bara en person fattar vad jag menar. Himla skoj att minst fyra av er förmodligen pekar ut er själva som denna/denne.

3. Igår såg jag en hel av alla dessa amerikanska, absurda, löjliga, pinsamma, långtråkiga och faktiskt helt meningslösa "komedier" utan att somna.


nu är jag ohyggligt trött.